27 juli, 2012

Inlägg om språkriktighet engagerar engelsktalande

I den anglosaxiska språkgemenskapen är språkriktighet ofta ett hetare diskussionsämne än i Sverige. Det beror inte så mycket på att vi är bättre på grammatik eller mer toleranta mot fel och avvikelser utan på att vi har snäppet starkare språkstyrning. Vi har ett (och bara ett) verk som betraktas som norm när det gäller stavning, böjning och ordklasstillhörighet, nämligen Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Och så har vi myndigheten Språkrådet som i princip alltid har sista ordet när det gäller konstruktioner, prepositioner och nyord.

Eftersom den engelskspråkiga världen saknar dessa auktoriteter blir ofta diskussionerna om rätt och fel viktigare och intensivare. Häromdagen skrev Kyle Wiens i bloggen för Harvard Business Review ett inlägg om anställningsbarhet och dålig grammatik. I skrivande stund hade den rivit ner inte mindre än 1788 kommentarer! Slå det, Pratbubblor eller Ylva Byrman!

Blogginlägget är dock mycket intressant och vissa av kommentarerna kloka och insiktsfulla. Andra, som vanligt på nätet, är bara gläfs från små hundar som skäller för att de är rädda. Läs det.

18 juli, 2012

Anglo... vaddå?

Vi älskar verkligen att hata engelskan. Språkförsvaret har länge drivit hetsjakt på inslag av engelska i logotyper och reklamtexter, och den här veckan har Leif Erixell en debattartikel i Resumé om engelskan i reklam. Löjligt, säger han! Och visst kan jag också tycka att det är löjligt ibland när reklamskribenter inte verkar försöka hitta bra svenska formuleringar. Men det är högst subjektivt, och personligt tyckande är inte argument som ger tyngd åt en debattartikel. Det faktum att Erixell är VD för ett företag med det engelskklingande namnet Dreamforce Infomedia stärker inte direkt hans ethos. Och så var det den där lilla detaljen med anglofiering. Tänk om han hade tagit reda på att det brukar heta anglifiering eller möjligen anglisering. Man behöver nästan en skämskudde här.

12 juli, 2012

Att plötsligt se saker ur ett annat perspektiv

När vi språkkonsulter granskar myndighetsrapporter, instruktioner eller annat kan vi ibland bli helt förtvivlade av långa meningar, otydliga formuleringar och svåra ord. "Men hur kan man skriva så här?" säger vi förbryllat och läser upp obegripliga avsnitt. "Förstår de själva vad det står? Läser de sina egna texter?"

Efter 3,5 månader på Europaparlamentets översättningsenhet slår det mig att jag har fått se textproduktion ur skribentens perspektiv. För visst vill EU-översättarna skriva tydlig svenska - men de hinner inte! Visst vill de dela upp de obegripligt långa meningarna - men det går inte alltid! Visst vill de skriva så det går att förstå - men originalet kan vara så abstrakt att översattarna själva inte riktigt förstår! En praktikantkollega, nej flera, berättade om hur de i sina översättningar förtvivlat försökt vaska fram något begripligt ur luddiga texter som maler på om ingenting alls, och de mer erfarna översättarna har lugnt sagt att det går inte alltid. I stället har de lyckats göra den finska texten lika luddig som det tyska originalet.

Men vänta nu - det sista låter ju nästan som vanligt språkkonsultprat om abstrakta myndighetsrapporter? Just det. Jag har fått se hur textproduktion på en enorm myndighet fungerar, och jag kan tänka mig att många myndighetsrapporter kommer till på liknande sätt. Information samlas in från flera olika håll och ska sammanställas snabbt. Bråttom, bråttom. Inte finns det någon kollega som hinner göra en ordentlig granskning av de där 50 sidorna (fast det gör tack och lov EU-översättarna) och inte hinner man sitta och fila på perfekta formuleringar. Ofta är det bara att skriva ner det första man kommer på, och är källan svårbegriplig är det troligt att det smittar av sig.

Det är uppfriskande med nya perspektiv på tillvaron!

10 juli, 2012

Det bara klatrar sig

Idag hörda jag en god vän från Ångermanland använda ett ord som jag aldrig hört förut: klatra. Enligt honom betyder det ungefär krångla eller trassla i bemärkelsen att någonting går en emot. Eftersom jag aldrig hört det förut googlade för att se hur det används i andra sammanhang. Jag hittade några väldigt talspråkliga inlägg på ett forum för motorintresserade, men i övrigt är ordet inte så väldokumenterat. Kanske Pratbubblors läsare har lite koll?

09 juli, 2012

Språkproblem i mataffären

Det är inte alltid lätt att handla mat när man inte kan språket. En lettisk praktikantkollega berättade om sitt missöde här i Luxemburg i helgen. Han skulle köpa nötkött och hittade en fransk förpackning som det stod något om kött på. Han förstod bara inte vad det där coeur var, men det kanske är grytbitar eller något tänkte han. Och nog för att nöthjärta smakar helt ok, men det var ju inte riktigt vad han hade tänkt sig.

När jag själv handlade mat idag stod en man vid köttdisken och höll i en franskspråkig förpackning, och han vände sig om och frågade om jag pratade engelska. "Is this hackfleisch (köttfärs)?" frågade han sedan. Som bekant kan nämligen alla engelsktalande även tyska. Tyvärr var jag inte helt säker på vad det stod på franska, så jag tittade på köttet i förpackningen, såg att det mycket riktigt var köttfärs och svarade ja. Lättad och glad gick mannen vidare med sin köttfärsförpackning. Vilken tur att jag fanns där och kunde hjälpa honom!

04 juli, 2012

Obotlig språknörd på äventyr i Paris

På besök i Frankrikes huvudstad nyligen åkte jag förstås tunnelbana hit och dit. Rösten som ropade upp namnet på nästa station gjorde något intressant: vid första uppropet, när stationen närmade sig, markerade rösten det genom att gå upp på sista stavelsen. Victor HugO. Nästa station! Och när tåget började sakta ner vid perrongen gick rösten ner på samma stavelse. Victor HUgo. Då var vi framme.

Men när jag intresserat började prata om det med min syster naturvetaren, ja då utbrast hon bara "språknörd!". Det är väl inte språknördigt! utbrast jag tillbaka. Det är väl allmänt jätteintressant att rösten gör så? Men tydligen inte. Tydligen är det bara inbitna språknördar som blir till sig av att tunnebaneupproparen bara med hjälp av rösten först markerar att stationen närmar sig och sedan att man kommit fram. Eller?

03 juli, 2012

Var får vi allt ifrån?

Jag fascineras ibland över alla ord och uttryck som vi dagligen använder utan att vara medvetna om deras ursprung. Visste ni att en knäppgök förr var beteckningen på en gök i ett gökur som tappat sitt läte och istället bara åstadkom ett knäppande? Och kände ni till att uttrycket vara bunden till brottet har sitt ursprung i en gammal sedvana att en person som anklagades för stöld kunde få föremålen han eller hon påståtts ha stulit fästade vid sin klädnad under rättegången? Att någonting är på tapeten, vad innebar det egentligen från början? Uppsatt på väggen? Vad jag förstår så kallades en bordsduk tidigare för tapet, och det som var på tapeten var alltså framlagt på bordet för beskådande, diskussion eller förhandling. Det måste finnas oändligt många ord och uttryck som vi vant använder oss av som har en bakgrund som också kan lära oss något om dess innebörd.