Barnet och grammatiken - att knäcka koden

Har du någon gång hört någon säga "Jag är jättedålig på grammatik"? Det har jag. Faktum är att jag själv brukade säga så, tills jag insåg hur fel det var. De allra flesta av oss är väldigt bra på grammatik; vi har koll på hundratals böjningsmönster, tempusformer, morfem, konjugationer och ordklasser. Och det är något vi lär oss långt innan vi börjar skolan.

Grammatikinlärningen börjar tidigt

De allra flesta kan sitt modersmåls grammatik perfekt (i praktiken - teorin är en annan femma). Vi kan nämligen inte lära oss prata utan att samtidigt lära oss grammatik - det är en sådan fundamental del av språket. Men det tar ett tag att knäcka koden.

Här är ett exempel på en fullt normal konversation mellan en förälder och hens 5-åring:

- Eli, var är Mikas bil? 
- Jag gedde den till henne.
- Jaha, var tog den vägen då?
- Hon springde bort den.

Barnet, som började prata när det var ungefär ett år gammalt, har nu passerat stadiet där det pratar i tvåordsyttranden (lampa där, min nalle). I 2-3-årsåldern gjorde barnet den så kallade ordförrådsspurten, där det lärde sig en mycket stor mängd nya ord på kort tid. Det här nya ordförrådet utgör grunden för grammatikinlärningen. Utan att vara medveten om det, börjar barnet se mönster i språket: det känner igen de vanligast återkommande morfemen (böjningsformerna), och använder dem själv spontant i nya sammanhang.

Vad kommer "felen" ifrån? 

Man kan säga att när barnet har hört sin förälder säga "oj, ramlade du?" och "vi cyklade till dagis" tillräckligt många gånger, börjar det förstå att det där -(a)de signalerar att något har hänt. Eftersom barn faktiskt är rätt rationella varelser (i alla fall när det handlar om språk) kopplar de formen till betydelsen, och använder sedan samma form för alla ord där de vill markera dåtid. Trots att pappa aldrig har sagt just "gedde".

Övergeneralisering är ett gott tecken

Fenomenet jag just har beskrivit kallas övergeneralisering, och är ett naturligt stadium i barns språkutveckling. Det kan börja ganska tidigt och det pågå upp till skolåldern. En del föräldrar ser detta som något negativt, och kan ibland uppleva det som en tillbakagång: det kan hända att barnet tidigare använde den korrekta formen "gick", men plötsligt börjar säga "gådde". Men det beror i så fall på att barnet tidigare bara använde "gick" som en direkt upprepning av något det hört, och nu har börjat följa det vanligaste böjningsmönstret i stället. Övergeneraliseringen är alltså inget att oroa sig för. Tvärtom är det ett gott tecken; det betyder att barnet har börjat knäcka koden.


Pst. Den som vill veta mer om barns språkutveckling kan med fördel läsa boken Barn utvecklar sitt språk, som behandlar ämnet ur en mängd olika vinklar.