När syndabocken har skulden

En vän till mig gjorde nyligen en språklig spaning angående ordet syndabock. Hen konstaterade att det har hänt något i användningen av ordet - det verkar vara på väg att få en förändrad betydelse.

Den traditionella syndabocken
Ordet syndabock har länge använts om den (eller det) som orättmätigt får skulden för något. Till exempel så här:

1. Jag blev alltid syndabocken när min lillasyster pallade äpplen hos grannen; hon såg så oskyldig ut så ingen misstänkte henne.
2. Iran säger att landet gjorts till syndabock för situationen efter 1990, då Irak försvann från marknaden på grund av FN-sanktioner.
3. Det är lätt att peka ut alkoholen som syndabock när man har gjort något dumt en kväll.

I den här användningen av uttrycket är syndabocken alltså helt oskyldig. Det stämmer bra överens med uttryckets ursprung.

Uttryckets ursprung
Uttrycket syndabock kommer från en kristen sed som beskrivs i Gamla testamentet. Där handlar det, logiskt nog, om en faktisk bock:

"Han skall lägga båda händer­na på den le­van­de boc­kens hu­vud och över den bekänna is­ra­e­li­ter­nas al­la skul­der och brott, al­la de­ras syn­der, och därmed lägga dem på boc­kens hu­vud. Se­dan skall boc­ken föras ut i öknen av en man som står be­redd. Boc­ken skall bära al­la de­ras syn­der med sig ut i öde­mar­ken och släppas lös där ute i öknen." (Tredje Moseboken 16:21-22)

Den stackars bocken får alltså bära iväg människornas synder, och tillsammans med dessa förgås i ökenhettan.

​Moderna syndabockar är skyldiga
Numera verkar syndabock användas om alla möjliga personer och företeelser som får skulden får något – även sådana som de faktiskt har gjort något dåligt (och eventuellt förtjänar att utpekas?). I dagspressen finns gott om exempel:

"Han tappade in en boll och blev syndabock efter förlusten mot AIK i måndags."
(DN 8 augusti 2014) Här vet jag förstås inte om spelaren ifråga faktiskt förtjänade att få skulden för hela förlusten, men en viss delaktighet hade han ändå, till skillnad från geten i öknen ...

Syndabockar verkar överlag mest (im)populära på sportsidorna:
"Få har väl missat att VM-festen slutade snöpligt för Brasilien, och som så ofta vid misslyckanden efterfrågas nu syndabockar."

Att uttrycket har fått en ny innebörd blir också tydligt här, där personen vill försvara en företeelse genom att säga att den inte förtjänar epitetet:
"Det finns gott om skadliga beteenden bland ungdomar i USA i dag, men det är väldigt sällan internet som är syndabocken, menar Boyd." (DN 5 augusti 2014)

Det personen vill säga här är att internet INTE bär skulden för de skadliga beteendena. I formuleringen antyds alltså att syndabocken vore den skyldige. Anar jag en trend?